Konst
Vitt bröd, bechamelsås, vaniljglass och tö. Hur fri är den fria människan? Valmöjligheterna ökar medan det nödvändiga omvärderas. När mat för dagen, rent vatten, kläder och hälsa är ett faktum drömmer vi om något som kan befria oss från det övriga. Tipstjänst, Treutiger, Stockholmsbörsen eller Stesolid. Drömmen om miljonvinsten och ett rus är paradoxalt nog det enda som kan befria oss från bojorna av förmågan att känna efter. Konst reflekterar över verkligheten som kopierar konst som avbildar livet som initierar konst som kan beskrivas som en verksamhet vilken syftar till att hos människor framkalla ett sinnesintryck som ger känslomässig eller tankemässig inlevelse. Konsten sover; och vaknar inte förrän en betraktare ser den som ett incitament till sitt grubbel.
Ida & Emil 2009
I Astrid Lindgrens berättelse hissade Emil upp Ida i en flaggstång för att hon skulle få se världen. Som jag tänker mig Ida idag har hon blivit betydligt mer medveten och världsvan än Emil. Hon är en produkt av modern musik, feminism och girl power. Kanske är det hennes tur att visa sin bror världen? Skulpturen Ida består av två ungdomar i naturlig storlek och en 13 meter hög flaggstång; allt gjutet i brons. Vid flaggstångens fot står "Ida" med sitt finurliga leende. Uppe i flaggstångens topp hänger ”Emil”. Bägge barnen är skulpterade efter modeller som bor i Rosengård. Sålunda representerar deras utseende snarare den moderna svenska förorten, än Lönneberga.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 Upp |
Agnes & Elin 1999
Utsmyckning på Eriksbergsskolan i UppsalaHjältinnorna från filmen ”Fucking Åmål” överförda till kakel. Står man för nära framstår bilden som ett abstrakt myller. Med avstånd framträder motivet. Kanske en metafor för hur många upplever sin tid i skolan?
Jag tyckter att Lukas Moodysons film Fucking Åmål är bra.
Det är en film som visar att den som vågar vara sig själv vinner i längden, även om det känns svårt och hopplöst ibland.
Jag förträngde länge mina egna minnen från åren i högstadiet. Jag ville helt enkelt inte minnas. Ingen förstår en! Man vill bli vuxen, samtidigt som folk fortfarande behandlar en som ett barn. Man vill ha kvar en frihet samtidigt som folk runt omkring en börjar ställa krav. Försöker placera in en i ett fack.
En anledning till att jag gillade Fucking Åmål så mycket var att den fick mig att se inse att alla hade det lika jobbigt som jag. Det tog mig 15 år att inse! Och det var förmodligen bara med den distansen som jag över huvud taget kunde inse det. Liksom jag nu fattar varför vi fick lära oss saker i mattematiken, svenskan och historien som jag då tyckte var FULLSTÄNDIGT oviktig information.
Det var ur dessa tankar som idén till konstverket Elin och Agnes på Eriksbergsskolan i Uppsala föddes. Man måste ha distans till vissa saker för att över huvud taget kunna se dem. Står man för nära eller bara ger det en snabb blick så ser man bara grått kakel. Satsdelar, pi-tecken, Gustav III. Vad ska det vara bra för??!!! Varför ska jag lära mig detta?? Onödigt!
Det vet jag nu. Men bara med distans till den tiden kan jag se motivet.
 |
 |
 |
 |
350 x 450 cm. Kakel
Uppsatt 1999 |
Alkoholfontän 1998
Som konstnär känner man ofta att det från konstbetraktarens sida finns ett krav på konsten att den ska vara sublim, ge kickar och vara ”berusande”. Detta verket VAR direkt berusande. Stod man tillräckligt länge bredvid fontänen och inandas alkoholångorna upplevde man ett visst rus. Nu var det upp till betraktaren att bestämma HUR berusande konsten får lov att vara.
Alkoholfontän visades för första gången på Stockholm Art Fair 1998. Då rann 40%-ig alkohol i den. Året därpå köptes det av Sundsvalls kommun och installerades i ett allhus för ungdomar, Opalen. På grund av att vatten och alkohol har olika ytspänning blev en ombyggnad nödvändig vilken stod klar våren 2001. Numera rinner endast vatten i fontänen, men titeln ”Alkoholfontän” kvarstår.
Kakel och 80% alkohol, Sthml Art fair - 98
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Upp |
Pot Luck 2005
På Rooseum på utställningen: KONSTHÖGSKOLAN I MALMÖ 10 ÅR.
(2 sep – 16 okt 2005)
 |
 |
På väggen syns en skolaffisch från 1940-talet hänga framför en blommig tapet som är designad av Josef Frank under samma årtionde. Affischen visar två svenska växter, lin och hampa. Då ansågs bägge vara till stor nytta för svensk textilindustri – idag används lin mest som kuriosa, medan hampa i det |
närmaste är utrotat ur svenska floran. Jag vill med konstverket Pot Luck visa hur ett av naturen skapat objekt genomgår förändringar genom vårt kulturella raster. Hur den grafiska teckningen av Cannabis sativa går från att vara en medicin till manufakturvara, via symbol för flower power till en nuvarande bild av narkotika. Som titeln antyder [pot luck eng. för knytkalas] rör det sig om ett konstverk där det plockats från många bord. Information från Internet, böcker, tidningsartiklar m.m. skapar en plattform för den konstnärliga idén.
I verket ingår bl.a. en ljudfil med Noam Chomsky där han pratar om marijuanaförbudet ur klass- och ras-perspektiv. Innovativa bönder och lobbyister runt om i världen försöker ge växten en upprättelse, men krafterna emot är mäktigare. Vem vill hindra att hampan utvecklas till medicin, drivmedel, textilier, paketering m.m.? Vad har läkemedelstillverkarna, oljeproducenterna, alkoholindustrin och den illegala drogmarknaden att vinna på att hampan anses vara en illegal växt och symbol för narkotika? Jag gör jämförelser med andra växter som utgör symboler för andra värden. Varför har t.ex. fyrklövern blivit en symbol för tur?
När Josef Frank, som var känd för sina rena omönstrade ytor, började göra kakofoniskt blommiga tyger och tapeter förklarade han detta med att han ville visa var rummet slutade – eller var gränsen mellan två objekt går. Genom anknytningen till Franks tapet vill jag poängtera att utställningen inte förespråkar en drogliberal syn, utan ska ses som en studie i hur ett objekt i sig är konstant men vår syn på det begränsas av våra inlärda värderingar.
En parallell tanke är att fundera på hur ett konstverk kan vara ett museeobjekt, investering, dekoration, konst m.m.
 |
 |
 |
 |
 |
||
 |
 |
 |
||||
|
||||||
|
||||||
|
||||||
Was it a car or a cat i saw 2002
Palindrom i neon
Den franske filosofen Henri Bergsson (1859-1941) menade att ”om vi inte hade någon hjärna skulle vi, så vitt man kan förstå, förnimma allt, men i verkligheten förnimmer vi blott det som är av intresse för oss”.
Vår perception är selektiv. I en tillvaro som accelererar utsetts vi för ett överväldigande informationsflöde, vi bombarderas med bilder och intryck och tvingas till urval. Det vi varseblir bestäms av vår kulturella tillhörighet, av en önskan om konsekvens och av gestaltlagar. Vi beslutar saker utifrån den begränsade information vi får, men fokus för vår uppmärksamhet blir allt mindre, besluten snabbare och renässansmänniskan ett minne blott. Valen är inte alltid så lätta – ibland leder de till engagemang, ibland likgiltighet. Snabba, och många beslut, banar väg för förenkling och t.o.m. extremism. Polarisering blir en genväg utan krav på mera tid och kunskapskrävande nyansering. Vad får detta för konsekvenser för vår etik? Att ifrågasätta det vi ser är nödvändigt. En katt eller en bil. En palindrom förlänger ifrågasättandet av perception på ett lekfullt sätt.
Till hur stor del vågar vi förlita oss på vår egen perception? Vi kan i varje fall vara överens om att den inte stämmer överens med andras då det finns lika många åsikter och uppfattningar som det finns människor. Är varje sak som den synes vara? Tänk igen – Var det nu en bil eller katt jag såg?
Kunskapen att läsa och minnas ordens betydelse är nödvändig för att förstå språk. Vi har lärt oss en mall för textens uppbyggnad. En palindrom reviderar hela denna uppfattning då den även går att läsa baklänges.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Upp |
Rosengård/Höganäs 2005
Tvåhundratjugo fjärdeklassare från Rosengårdsskolan, Verner Rydénskolan och Örtagårdsskolan gjorde studiebesök på keramikfabriken CC Höganäs. Under besöket målade de dessutom vars fem kakelplattor, vilka senare brändes. Motiven var de fyra elementen samt ett handavtryck. Projektet var ett samarbete mellan MKB, Malmö Stad och CC Höganäs samt de tre skolorna.
I uppdraget att bistå MKB med en komposition av elevernas över tusen målade kakelplattor till tunneln under Västra Kattarpsvägen har jag letat efter en länk mellan materialet, eleverna, platsen för kaklet (tunneln), omgivningen (Rosengård) och varifrån det kommer (Höganäs).
Redan på studiebesöket vid Höganäs slog det mig vilka likheter det fanns mellan sättet de staplade och förvarade kaklet där och hur arkitekturen runtomkring tunneln ser ut. Det gav mig idén att på ett stiliserat sätt återskapa närmiljön i tunneln.
 |
 |
 |
 |
 |
||
 |
 |
 |
 |
 |
||
 |
 |
|||||
|
||||||
Zlatans leende 2006
 |
|
Hur jag än gjorde när jag sökte inspiration för ett motiv till tunneln kom jag inte ifrån det faktum att Zlatan hade växt upp på den intilliggande gården. Vem man än frågade om vad som helst svarade att: ”Det var här Zlatan växte upp!”. Vad finns det då hos Zlatan man kan bli inspirerad av när man går eller cyklar under banverkets tunnel? |
Jag har sökt ett motiv som innehåller mer än fotboll. Något som kanske handlar om att Malmö håller på att omformas som stad. Vår stad har fått en ny identitet i kraft av sin mångfald.
I motivet har jag velat hitta en form som binder samman upplevelsen av att färdas under en tunnel med en universell känsla av Zlatan. Jag fastnade för Zlatans leende. Hans leende är inte bara bundet till fotbollen utan till något mer – en kaxighet och en stark självkänsla. Området Rosengård har en stark identitet, på gott och ont. Det finns en stolthet och ett stigma i att förknippas med Rosengård. Vägen in går genom Banverkets tunnel. Här ska man med ett leende bli påmind om vilka krafter som finns på området. Formen på leendet påminner även om vägen ner, under och upp ur tunneln.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Upp |
Hjälp stackarna 1996
 |
|
"Hjälp stackarna" var en performance som jag gjorde utanför sjukhuset i Umeå 1996. Jag ställde mig helt enkelt utanför entrén med en skylt där det stod hjälp stackarna och en rödakorset-sparbössa med en svastika istället för ett kors. Som jag ser på det kan man ha två infallsvinklar i verket. En personlig/konstnärlig och en politisk. Den politiska iden bakom aktionen grundar sig i kritiken mot de |
grupper som ägnar sig åt hjälpverksamhet, vilken egentligen mest bara gagnar dem själva. Flera personer ger sig ut för att vilja "hjälpa" de som har det illa ställt. Exempelvis de svältande i Afrika. I samma ögonblick som man säger: "Det är så synd om dem" gör man också en jämförelse med sin egen situation och placerar sig själv lite "ovanför" dem det är så synd om. D.v.s. man är lite av en bättre och duktigare människa eftersom man kan klara sig bättre än den som svälter. Inte så sällan är det personer som redan har det så gott ställt att de inte behöver arbeta, som kan ägna sig åt denna hjälpverksamhet. Höjden av hyckleri är den när religiösa grupper står och samlar in pengar till svältländer, där den egentliga orsaken till svälten är skövlandet som skedde i religionens namn förra seklet.
Naturligtvis kan man kritisera detta resonemang med "Men det är väl bättre att någon gör något åt stackarna än att de rika förblir rika och stackarna får svälta". Här kommer vi in på iden att göra sig själv illa. I den politiskt korrekta konstvärlden man vistas i idag känns det viktigt att ha åsikter och ståndpunkter i de flesta frågor. Det tas för givet att ingen konstnär (av betydelse) skulle sympatisera med nazister. Om man nu vill göra sig illa och inte som Bob Flanagan spika fast snoppen i en planka eller som Chris Burden, låta sig bli skjuten; hur går man då till väga? Som jag ser det skulle man som konstnär, åtminstone karriärsmässigt, begå självmord om man öppet visade nazistsympatier. Men givetvis är ”hjälp stackarna” en konstruktion och liknande sympatier existerar inte. Verket är enbart tänkt att generera en diskussion i ämnet.
| Frågor som ständigt dyker upp hos mig är: - Vem bestämmer över mina åsikter? - Hur vet jag att det som är "rätt" tro idag inte är "fel" i morgon? - Gör en pacifist bättre monokromer än en nazist? |
|
 |
Uppsala Adagio 1999
 |
|
Adagio , musikalisk tempobeteckning: långsamt; ofta beteckning för en sats i ett flersatsigt verk eller för ett fristående stycke. Källa: Nationalencyklopedin. Med serien Uppsala adagio har jag velar göra teckningar som skulle jämställa mig själv med kamerans blick. |
Normalt vid avbildande lägger man större vikt vid ansikte, händer eller viktiga detaljer. I serien har jag velat undvika detta genom att slaviskt följa fotografiets linjer för att på så sätt skapa någon slags demokrati i bilden; allt innehåll ska vara lika mycket värt och ges lika mycket tid och detaljrikedom. Betraktaren ska få möjlighet att utifrån konstnärens motivval lägga vikt vid egna detaljer.
Motiven visar scener från huvudstråket i Uppsala. Där är det inte mer än 20 meter mellan matställena. Varm korv, kebab, falafel och rostade nötter säljs på löpande band. Priserna är därefter. Man undrar vilka marginaler det finns på en korv som kostar fem kronor? Eller vad den innehåller? Frågorna hopar sig när man får tid att stanna upp och betrakta sin omgivning.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
|||
| Jag vill att betraktaren ska kunna känna igen sin hemmiljö, kanske t.o.m. sig själv för att sen sugas in i bilden och upptäcka detaljerna. | ||||
| Upp |
||||
Rosengård - NEVER ODD OR EVEN 2009
 |
|
Palindrom: Ord/ordföljd som får samma lydelse oavsett om man läser det fram- eller baklänges |
Varje svensk stad har en slogan. Malmö har t.ex. "Möjligheter, Möten, Mångfald" eller "Parkernas stad". Karlskrona har "Med vind i seglen", "Vallentuna - var femte invånare är en häst!" o.s.v.
Jag tyckte det var dags att Rosengård fick en egen slogan. Vid första presentationen för MKB föreslog jag: "Rosengård - En del av världen" eftersom Rosengård både ÄR en del av världen och en del av världen FINNS där, men MKB gillade min palindrom bättre. Jag hoppas Rosengårdsborna kan ta meningen till sig och att alla utanför stadsdelen ibland kan låta udda vara jämnt …
| Ursprungligen var NEVER ODD OR EVEN ett utsmyckningsförslag till Casino Cosmopol i Malmö. De brukar ju ha varningstexter i sina annonser i stil med "Spela försiktigt. Satsa inte mer pengar än du har råd att förlora". Med min varningstext ville jag antyda att det inte spelar någon roll var man lägger polletten på spelbordet. Oddsen är alltid till kasinots fördel. Förslaget refuserades. | ||||
| Upp |
||||
